.
.
.

Jag tror jag hittat det jag vill göra.

I alla fall hittat rätt spår.

Jag ska försöka ta den vägen, helst rakt fram så jag når mitt mål.

Även om målet förändras så vet jag att jag vill utvecklas.

Kunna påverka och göra en massa förbättringar.

Jag har idéer och många lösningar men inte rätt verktyg.

Jag vill kunna se ändringarna och veta att jag varit med och påverkat.

Som det är nu påverkar jag men får inget för det.

Det är upplyftande att komma fram till hur jag vill ha framtiden.

Det ger hopp, en slags känsla av tröst.

För nu tror jag på att det blir bättre.

Jag ska klara det och jag vill klara det!

Jag vet jag har stöttning, hon är alltid bredvid mig.

Det är en trygghet. En trygghet som gör att jag tror på mig själv.

För detta är början på något stort.

Början på en framtid för mig. För oss.

Jag ska hitta dit.

Jag ska det.

Framåt.

.

.

.



Nu är vi hemma efter vår resa till Kuba. Landet med revolutionen att prata om, romen att dricka, cigarrerna att röka och musiken att spela. Ett spännande land med en otroligt vacker natur. Vi har varit på lite utflykter, bland annat varit på djungelvandring, besökt Havanna och Trinidad. Det var varmt och skönt, fick två veckor ensam med den vackraste jag vet och jag mös. Det var så underbart att ha henne nära och uppleva massa saker med henne. Jag fick sug i resetarmen nu och vill fortsätta åka iväg till värmen med min fina fru. Att ha gjort detta som bröllopsresa ångrar jag inte en sekund.

Nu är det dags att återgå till det "normala". Alla måsten och sådant som jag uppskattar om jag slipper. Men jag har fortfarande henne vid min sida. Det är det viktigaste och gör min vardag så mycket enklare och gladare.

 

Vackraste stunderna är med dig