Jag har väntat länge på att jag skulle finna någon slags inspiration att skriva om vården. Då vi båda jobbar inom vården här hemma så är det ett hett ämne. Jag känner så mycket frustration över hur det ser ut. Jag önskar jag kunde göra mer.

 

" Jag önskar att dom satte sig ner och pratade med mig, jag skulle bli så glad då".

 

Mitt hjärta fullkomligen krossades. Vi kämpar mot klockan och pengarna. Vi måste ge den tid dom är i behov av, inte dra in för att det är för lite folk. Bemanna upp! Personal finns, men ingen vill gå på knäna och tjäna småslantar.

 

Att jobba inom vården är ett stort givande, vem som helst passar inte. Man måste ha viljan annars blir det aldrig bättre. Jag ser upp till dom som jobbat länge och fortfarande kan komma in till en patient/vårdtagare med ett leende. Att kunna konsten att inte visa att det är mycket att göra och att kraften är slut, är beundransvärt.

 

Tack till alla som vill förändra, som förändrar och kämpar!

Snart, snart, snart åker vi till värmen. Det behövs. Längtar så oroligt mycket, detta är vår första resa utomlands ihop, det är första gången jag reser så långt bort och det är första gången jag åker med någon jag älskar av hela mitt hjärta. Detta ska bli spännande, underbar och mysigt.

Tar en dag i taget. Börjar få rätsida på det som varit ett frågetecken. Det är bra och dåligt. Jag vet inte riktigt hur jag ska ställa mig till det, det kunde varit värre. Får försöka se vad jag KAN göra och inte se det jag inte kan göra. Behöver en paus. Få samla alla tankar och hitta kraften igen. Detta halvåret har tagit ut sin rätt och nu börjar kraften sina ordentligt.
Samtidigt som jag kämpar på så hittar jag nya utmaningar i jobbet. Jag engagerar mig mer än någonsin och känner någon slags stolthet.

Är så trött.

Som i ett vakuum.

Försöker hitta mig.

Jag finner styrkan i dig.

Du är mitt ljus, det som får mig att se.

Utan dig är jag vilsen.

Du är lugnet som får oron i mig att stilla.

Paniken drar runt, försöker ta sig ut.

Din kärlek gör mig hel. Gör mig varm.

 

Mitt hjärta är ditt.

Ditt hjärta är mitt.

Aldrig jag lämnar det åter.



Min otroligt vackra fru



Remember how you saved me now

From all of my wrongs

I, wont let you go

Say those words

Say those words like there's nothing else

Open up your heart to me now

Let it all come pouring out

Theres nothing I can't take

If there's love just feel it

And if there's life we'll see it

This ain't no time to be alone

I, wont let you go

And if you feel the fading of the light
And you're too weak to carry on the fight
And all your friends that you count on have disappeared
I'll be here, not gone, forever, holding on

 

Älskar dig mest av allt

 

2013-07-27  15:00

Den dagen, den tiden sa vi JA till varandra.

Nu är vi äntligen fru & fru.

Jag fick min prinsessa.

Min endaste kärlek.

 

 

Jag är så lycklig. Den lördagen gick så otroligt fort, men den var otrolig. Ha alla nära och kära samlade för att fira oss var magiskt. Jag njöt. Allt flöt på. Trots att morgonen börjar med världens oväder och översvämningar kom vi fram i tid till hotellet och Skansen kronan. Solen började skina och det blev varmt och skönt ute. Jag har nog fortfarande inte fått in att vi äntligen är gifta. Så länge som vi planerade bröllopet så känns det lite tomt nu. Men nu planerar vi resa istället.

 Jag är så otroligt lycklig med dig Jay Jay. Du är den jag ska bli gammal med. Det är dig jag kommer hålla om när mina händer är krokiga och mitt hår är grått.

 Jag vet att vi kommer dela många år och skratt med varandra.  Jag är så kär i dig!

 

 

Vi har även haft semester i Mellbystrand. Så skönt att få komma bort en vecka. Vara med varandra och varva ner. Ta dagen som den kommer och inte göra mer än nödvändigt. Att vara dig nära är det bästa som finns, finns ingen jag vill dela min tid med så som jag gör med dig.

 

Imorgon börjar jobbet igen. Blandade känslor. Hade gärna varit ledig några veckor till men samtidigt ska det bli skönt att få träffa vännerna där och komma in i rutinerna igen. Det är ju trots allt som ett andra hem och det märks framförallt nu när jag tittar på mitt schema. Men om mindre än fem månader så ligger vi på en strand eller i en pool med en drink i handen och har det gott. Jag längtar och det gör att man kan tänka sig att klara av vinterkylan. Det blir inte lika lång plåga.

 

 



Treasure, that means what you are
Honey you're my golden star
I know you can make my wish come true
If you let me treasure you
You are my treasure, you are my treasure

Sommar

Nu vart det sådär mycket igen.
Jag har beslut att ta, saker som inte går vägen och en kropp som inte riktigt känns som att den tillhör mig.

Har svärisarna på besök, dom har varit och firat sin 40-års bröllopsdag i Rom. Jag har fått utfodra dom, tittat på kort medans Jennie är på jobbet, mysigt att ha lite kvalitetstid med dom.
Låter så underbart, fira 40 år som gifta. Jag hoppas att jag om min kärlek får uppleva det, borde inte vara en omöjlighet för jag antar att jag kommer blir 65 och vi ska dö ihop så vi kanske kan fira 50 år tillochmed! Fantastiskt!

Vill ha med en liten notis om mitt jobb också. Den som säger att det inte är tufft att jobba inom vården ska antingen byta jobb eller testa det någon gång. För det tar på krafterna att bara ge och ge utan att få eller kunna kräva något tillbaka. De flesta är ändå där av samma anledning som jag, för att man bryr sig. Men ibland blir man bara trött. Så otroligt trött av att ge av sig själv och alltid försöka vara på topp. För man går runt med rätt många personligheter för att kunna anpassa sig för allas behov och sätt. För alla är olika och kräver olika sorters vård, och jag är där för att dom ska må bra och egentligen inget annat. Det är inte för min skull och mitt bra mående som jag traskar runt där fortfarande, hade fallet varit så hade jag bytt jobb för längesedan. För det tar på kropp och själ. Att kröka en rygg, sitta på huk, vända sig utochin för en annan människa, för flera människor rättare sagt är fysiskt och psykiskt påfrestande. Detta skriver jag inte för att klaga utan för att det är så jag känner. Älskar mitt jobb och det kan i många fall ge mig något, något gott. Något som är gott för själen. Jag somnar alltid gott när jag kommer hem och det säger mycket.

Min kropp, den ser lite annorlunda ut. Eller rätt mycket annorlunda. Är inte samma Liz längre. Svårt när man inte känner igen sig. När man blir stolt men i samma veva otroligt ledsen. Man kämpar men kan inte se det positiva. För jag skäms, jag mår illa och jag vill helst av allt bara gömma mig. Folk tror inte att det är så illa förens dom ser, för det är klart att det är svårt att föreställa sig. Jag förstår detta, men man får ta mig på allvar med. Detta är svårt, eftersom jag är otroligt stolt över min prestation. Jag har lyckats med det jag inte trodde var möjligt, jag kan ge mig den där klappen nu.

 

02:03:14:08:05

Det som är kvar sen är stunden äntligen inne.

Den ska delas med nära och kära.

Med min endaste finaste kärlek.

 

I'm a wolf in sheep's clothing

Inser att det dröjer mellan varje inlägg. Det är inte för att jag inte har saker att skriva, för tro mig jag har mycket som vill ut på pränt, men vet bara inte hur alla tankar ska komma ut.
Snart är det semestertider igen, detta ser vi fram emot. Det blir jag och älskling, alla planer är i full gång och jag väntar med spänning. Sådan otrolig lycka. Vi firade två år för några veckor sedan, tiden går fort när man har roligt. Det är med henne min framtid ligger, och det känns verkligen så roligt och tryggt.

Blir trött så fort jag skriver, vet inte vad som hänt. Känner mig lite oföretagsam, orkar inte riktigt engagera mig. Tror att min hjärna satt på autopiloten fram till semestern. Travar på i samma spår på jobbet, inte mycket annorlunda, kanske lite sämre men jag trivs för det mesta med mina kollegor. Vi är bara människor och det ska man tydligen ha övereende med. HAHA börjar det där bittra krypa fram igen, försöker stay positive men det är inte alltid det lättaste. Lättare att skriva om det negativa än att ta fram det som är bra, antar att det är det som vill avlastas från hjärtat. Det där mysiga och glada får så gärna stanna kvar här, långt inne.
Funderar på vad nästa steg i livet är. Kanske infinner sig orken att ta tag i skolan eller så är jag kvar på jobbet ett tag till, är ändå en slags trygghet. Vet vad jag ska göra och hur jag ska göra det.

 

Jennie Svensson, min kärlek.

Livet är vårat tillsammans.

Vi har världen framför våra fötter

och tillsammans blir allt perfekt.

 

Lets go home,

I wanna make love to you.