Snart, snart, snart åker vi till värmen. Det behövs. Längtar så oroligt mycket, detta är vår första resa utomlands ihop, det är första gången jag reser så långt bort och det är första gången jag åker med någon jag älskar av hela mitt hjärta. Detta ska bli spännande, underbar och mysigt.

Tar en dag i taget. Börjar få rätsida på det som varit ett frågetecken. Det är bra och dåligt. Jag vet inte riktigt hur jag ska ställa mig till det, det kunde varit värre. Får försöka se vad jag KAN göra och inte se det jag inte kan göra. Behöver en paus. Få samla alla tankar och hitta kraften igen. Detta halvåret har tagit ut sin rätt och nu börjar kraften sina ordentligt.
Samtidigt som jag kämpar på så hittar jag nya utmaningar i jobbet. Jag engagerar mig mer än någonsin och känner någon slags stolthet.

Är så trött.

Som i ett vakuum.

Försöker hitta mig.

Jag finner styrkan i dig.

Du är mitt ljus, det som får mig att se.

Utan dig är jag vilsen.

Du är lugnet som får oron i mig att stilla.

Paniken drar runt, försöker ta sig ut.

Din kärlek gör mig hel. Gör mig varm.

 

Mitt hjärta är ditt.

Ditt hjärta är mitt.

Aldrig jag lämnar det åter.