...

nu håller gråten och idiotin varandra i hand och tar en promenad runt i min skalle.

tears never show in the pouring rain

nu är jag riktigt trött på det här.

ska jag behöva jobba för att ens kunna känna lite lycka?

alla tankar bara virvlar runt i skallen och jag står inte ut med det. när jag tror att allt har blivit bra så är det något som händer.

kan ingen bara säga till mitt hjärta att inte öppna sig igen för någon? orkar inte med känslorna igen. besvikelsen.

det ordnar sig inte. det var tydligt. när jag väl hittar något som får mig att le och känna ruset så är det inte bekräftat på något sätt.

jävla gnäll på mig hela tiden.

fitta också.

orka behärska sig när kroppen inte står ut med sig själv längre.

tack ni som finns. ni betyder mer än ni anar.<3