onsdag 10 september 2008

crazy

börjar bli trött på detta nu.
kan inte vara ensam på natten. tankarna far runt i skallen värre än en bisvärm och jag kan inte lyssna på musiken. den får mig bara att tänka ännu mer.
jag borde verkligen vara nöjd med mitt liv.
men det enda som kommer upp är hur mycket jag vill rymma från allt.
jag älskar verkligen mina stjärnor men jag kan inte ge dom det som behövs.
känner mig inte tillräcklig för någon av dom. vill kunna finnas till hundra procent.
ser ingen mening med att vandra runt överhuvudtaget. man lever och dör.
ska man tänka att man bara lever en gång? varför ska det då vara så jävla svårt att få leva. man har bara en massa förpliktelser. man har en hyra att betala. mat att handla. ett jobb att sköta. man blir upptagen, upptagen nog för att inte kunna göra det man vill. ut och resa känns långt bort. bara få komma bort. njuta av värme, bad och sevärdigheter. men nej det kostar massa. då måste man jobba.
på jobbet känns det som man inte duger. att man inte förstått alls vad det handlar om. inte lärt sig alls hur det funkar. bara pain in the ass att jobba med mig. jag ser inte det viktiga. fel yrke? antagligen. det var min passion men har börjat fundera. jag borde kunna så mycket mer. men nej. är fortfarande som en gymnasieelev. hatar dessa tankar. ena dagen är jag säker på vad jag vill. men nästa dag så sitter jag där med en massa tvivel och det tär.
vet inte alls vad som händer med mig. jag brukar vara säker men nu kommer tankarna som jag hade när jag var yngre upp. samma skit all over again.
jag vill ju bara att det ska funka allt. det är antagligen för mycket begärt. för ingen kan ha det perfekt. men allt behöver inte gå helt galet.
det som stör mig mest är att jag inte finns där för mina stjärnor tillräckligt. jag ställer inte upp alls som jag ska. jag ska finnas där hela tiden men just nu är jag bara borta. icke kontaktbar.
jag kan inte släppa henne. nu börjar det verkligen göra ont. allt påminner. jag vet att du inte vill, att du inte alls känner på samma sätt som mig. jag önskar bara att det kunde försvinna. bort från min hjärna och mitt hjärta. det hade blivit så mycket enklare men det vill sig inte. jag kanske inte bör prata med dig på ett bra tag. bara låta det vara. oavsett om jag vet att du mår dåligt men det hade känts så bra för mig. det är väl jag och vara självisk.
saknar min bror. något så fruktansvärt mycket. vill inget hellre än att han ska komma hem igen. vara med mig så vi kan prata och umgås igen. blir arg när han inte svarar för jag vill bara höra att han har det bra. där borta. långt borta. kanske snart längre bort. utan mig. kanske är skönast för honom.
jag kommer ur detta snart. snart börjar det glada i mig att bubbla men det känns väldigt långt bort just nu. jag vill skratta utan att vara nära till gråt hela tiden. nu står det bara en massa jag jag jag överallt. låter som en treåring.
älskar er mina underbara stjärnor, utan er hade jag inte gått här.
She was a fast machine,
She kept her motor clean,
She was the best damn woman that I ever seen,
Had to cool me down,
To take another round,
Now I'm back in the ring to take another swing',
But the walls were shaking,
The earth was quaking,
My mind was aching,
And we were making it.

tisdag 9 september 2008

all night long

detta stiger mig åt huvudet nu.
kan inte sova för det är det enda jag tänker på.
det kommer ta sin tid men jag vill se resultatet nu.
få må bra.
hur ska jag kunna få detta att hålla?
orkar inte ett helt liv där jag måste tänka på hur jag ska lägga upp min dag.
pulvret är min vän och vattnet. det funkar.
more than words.

fredag 5 september 2008

let it go

jag vill bara spy ut orden.
få ur mig allt som ligger och gnager.
men det går inte. hopplöst.
ingenting kommer ut. varken ur mun eller finger.
allt ordnar sig inte sant?