Varberg var det. mycket trevligt. nytt folk. vi göteborgare ska alltid leva fan. vi skrattade, drack och hade bara sådär tok roligt man kan ha på en spontan roadtrip.
.
natten. jag var sur. riktigt sur. orkar inte vara den personen mer. ont hade jag. ont i magen och i kroppen. höll mig för ryggen som en gravid. jag tror fan att elefantungen är på väg snart. jag har väntat i flera år på den nu. nu får det vara nog. men Sofia räddade mig som vanligt och jag skrattade till slut.
vi fick uppleva blixthalka och jag fick hacka mig genom bilen. vi stod på rad och svor över isen som lagt sig över bilarna. den satt.
.
idag blir det jobb igen. möte först. ett "förmöte" innan om jag hinner och orkar stressa. men möte med the boss innan en natt av stress och konstiga larm.
.
.

jag har fått nog.

mitt hjärta tar för mycket stryk.

jag vet inte hur jag ska säga det.

jag är inte säker på att jag ens vill säga det.

konstig trygghet.

en smärta som jag tar med skräckblandadförtjusning.

men jag ser det hopplösa.

det som aldrig kommer gå.

.

.

I was naive and wide eyed.

But you made me see.

That you don't get to taste the honey.

Without the sting of a bee.

No you don't.
Oh yes you stung me good.

Oh yeah you dug in deep.

But i'll take, i'll take it, i'll take it.

Till i'm down on my knees, on my knees.