Inser att det dröjer mellan varje inlägg. Det är inte för att jag inte har saker att skriva, för tro mig jag har mycket som vill ut på pränt, men vet bara inte hur alla tankar ska komma ut.
Snart är det semestertider igen, detta ser vi fram emot. Det blir jag och älskling, alla planer är i full gång och jag väntar med spänning. Sådan otrolig lycka. Vi firade två år för några veckor sedan, tiden går fort när man har roligt. Det är med henne min framtid ligger, och det känns verkligen så roligt och tryggt.

Blir trött så fort jag skriver, vet inte vad som hänt. Känner mig lite oföretagsam, orkar inte riktigt engagera mig. Tror att min hjärna satt på autopiloten fram till semestern. Travar på i samma spår på jobbet, inte mycket annorlunda, kanske lite sämre men jag trivs för det mesta med mina kollegor. Vi är bara människor och det ska man tydligen ha övereende med. HAHA börjar det där bittra krypa fram igen, försöker stay positive men det är inte alltid det lättaste. Lättare att skriva om det negativa än att ta fram det som är bra, antar att det är det som vill avlastas från hjärtat. Det där mysiga och glada får så gärna stanna kvar här, långt inne.
Funderar på vad nästa steg i livet är. Kanske infinner sig orken att ta tag i skolan eller så är jag kvar på jobbet ett tag till, är ändå en slags trygghet. Vet vad jag ska göra och hur jag ska göra det.

 

Jennie Svensson, min kärlek.

Livet är vårat tillsammans.

Vi har världen framför våra fötter

och tillsammans blir allt perfekt.

 

Lets go home,

I wanna make love to you.