lite sömn och ett stört sinne gör inte dagen till perfekt. drömde massa sjuka drömmar. 'satte mig hos frissan för att tjöta. okej hade jag verkligen kunnat göra det ändå men inte tänkt på henne på länge och helt plötsligt poppar hon upp i mina drömmar. sen skulle jag ut och resa. står på flygplatsen utan bh. tycker att det borde jag ha på mig annars får jag nog inte flyga. försöker sätta på mig bhn diskret men trasslar in mig. jag lyckades flyga med bh på och utan pass. passet dök nog upp för att jag pratat om att skaffa nytt pass i ett år nu. sen var jag tydligen i Spaninen och träffade bror, far och Yvonne. broder ville inte ge mig en kram utan bara skaka hand. far och Yvonne var väl med i drömmer för att dom ska flytta till Spaninen, bror var väl med för att jag saknar honom något så oerhört mycket. men varför han inte ville ge mig en kram är ett mysterium. sen var jobbet inblandat som vanligt. panik för att jag inte hinner med det jag ska. bilen som sitter fast och jag som har glömt dom gamla. illa. kanske har varit där lite för länge nu?'

vaknade tillslut upp. pratade en timme med Sofia. mycket som händer på en dag utan uppdateringar. fick lagomt panik och skyndade in i duschen och på med sminket. kläderna åkte på i en jävla fart. OBS! glömde ej bhn så jag hade kunnat åka till flygplatsen utan problem. in till stan där det började hagla något så otroligt. regn. hagel. regn. tok mycket hagel. sprang in på centralen och mötte upp Flaxx. kaffe och skvaller. det är fint. perfekt. deppigheten kom över mig i sisådär två minuter. "jag känner mig så ensam", tjöt jag till och såg lite lidande på Flaxx. vi skrattade åt mig som det pucko jag är. skulle köra hem henne. vi stod i kö på parkeringen i en halvtimma. mycket trevligt. sen att en tant trodde hon var snäll som lät mig åka före gjorde min dag. det var min tur om man kollade på dragkedje ordningen som hade varit innan. lämnade av Flaxx och körde mot stan igen. hemmet. det började spöregna och hagla igen. en konst att hålla sig på vägen då. kom tillslut hem.

"jag känner mig så ensam"

väl hemma så blev det mat och en massa tända ljus. kände för lite mys hemma när jag har haft ett privat jävla moln över mig hela dagen. nu sitter jag här, i ett mysigt sken, själv. tankarna far och jag kan inte påstå att min dag är speciellt bra. fast den har haft guldglimtar. trots att jag vet att andra har det fan så mycket värre än mig så kan jag inte låta bli att låta tankarna dra ner mig.
mörkret kommer igen. det kryper in. in i märgen.
sakta men säkert.det blir snart dags att gå under jord igen. med eller utan sällskap.
på något konstigt sätt så känns det som jag kommer omfamna det mörka.
inte kärleksfullt utan mer som en trygghet. det är då botten blir nådd. bara att göra det bästa. jag ursäktar mig redan så ni vet.
skräck-blandad-förtjusning. jag dras till det. lidande njutning på något vänster. känslan är svår att beskriva. omfamna det och acceptera det. det är grejen.
det dåliga samvetet kommer krypandes hela tiden.
jag känner mig tom på ord och vet inte vad som bör sägas.
är rädd att jag inte kan finnas som jag borde. jag kan knappt ta vara på mig själv.
kanske lyssnar jag halvhjärtat men jag försöker.
ha tålamod så ska jag ta mig ur det med. det kommer bara ta lite tid. det gör det alltid.
.
.
.
.

Life is a game but it's not fair

I break the rules so I don’t care,

So i keep doing my own thing.